Dagen spenderades hemma hos mamma vilket jag djupt ångrar just nu.
De tjatade på mig som vanligt angående maten. Jag åt nämligen några chokladbitar mellan måltiderna och det blev ett himla liv pga det. De har inte förstått att om jag vill så får jag lov att unna mig något mellan måltiderna om jag anser att jag klarar av att äta det.
Som vanligt slutade det med världens bråk och att jag och min dotter åkte hem.
Bara för lite choklads skull?! De ska väl vara glada att jag äter överhuvudtaget och inte svälter mig själv??
Förr hade jag kunnat sluta äta bara för att djävlas men inte idag, en sådan sak ska inte få bryta ner mig.
Jag är så trött på allas tjat och frågor. Har du ätit idag? Vad? När då?
Ja, jag äter och när och hur mycket är mitt problem, jag äter åtminstone och hade jag inte ätit hade märkts ganska tydligt på mitt sinne och utseende.
Att de aldrig blir nöjd med en, alltid ska man få höra tjat och negativa saker om allt man gör. Lite uppskattning hade inte skadat. Dem enda som berömt mig under behandlingen har varit min syster och vänner och jag är glad att de har stöttat mig hela vägen för jag hade aldrig klarat det utan dem.
Älskar er, ni vet vem ni är :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar