I'm waisting all of my chances

Too tired to eat, too hungry to sleep

Jag har valt att inte skriva på ett tag då maten inte alls går bra för tillfället.

Det var meningen att denna blogg skulle handla om att bli frisk.

Tro mig, jag är inte ett dugg i närheten utan snarare tillbaka på ruta ett.

Det suger och jag är otroligt låg och har ingen ork att vända på situationen.

För varje dag blir jag mer och mer apatisk, får panikångest och är fullständigt tom i sinnet och allt jag kan tänka på är att jag måste bli smalare. Så himla frustrerande för jag vill ju egentligen vara frisk, tror jag.

Jag måste försöka vända på situationen, jag vet bara inte hur.

It fucking sucks!!



Jag gör det jag är bäst på, förtränger allt.

Alla känslor och allt obehag får stå åt sidan för ett tag.

Jag klistrar på mitt bästa leende varje morgon så ingen ska märka hur allt faller samman inom mig.

Schhhhh... Don't say a word or I won't tell my secrets...

I'm going to smile like nothing's wrong.

Talk like everything's perfect.

Act like it's all a dream and pretend it's not hurting me.

Har bytat adress, det visade sig att min familj hade läst bloggen och ställde mig mot väggen.

Vilket iofs var bra eftersom det resulterade i att jag började äta igen men det höll typ 2-3 veckor sen började jag om igen med att hoppa över måltider och ersätta med piller som dämpar hunger. Japp, jag erkänner att jag är en sjukt svag människa som ger efter hela tiden och jag är sjukt bra på att ljuga om hur bra det går med maten som tills idag då jag svimmade. Men det är bara till att bita ihop och ta nya tag imorgon, för idag orkar jag bara inte bry mig..

Ännu en dag som inte borde finnas, som ska strykas ur kalendern för evigt och glömmas bort. Ännu en gång har det sjuka vunnit över det friska och jag kan inte stå emot.
Jag orkar bara inte...
Jag bär ett leende på mina läppar för att ingen ska se min smärta och för att ingen ska fråga hur jag mår.
Kommentarer som: Har du gått ner? gör mig lycklig och jag vill gå ner mer i vikt samtidigt blir jag ledsen för jag har verkligen gett allt för att bli frisk.
Jag avskyr att det finns två "jag" inom mig, den ätstörda och den friska som kämpar mot varandra hela tiden.
Jag undrar om icke ätstörda ens förstår hur jobbigt det är att gå igenom detta varje dag.
Imorgon är en ny dag och jag ska göra allt för att den friska delen i mig ska vinna.
Idag orkar jag bara inte, det är alldeles för jobbigt och jag är trött på att fälla tårar. Over&Out!

Underbar

Fail! Igen! Detta är inte sant...
Jag är så djupt besviken på mig själv, 2 dagars godisätande på jobb resulterar i att jag svälter mig själv. Har ätit frukost idag, alltid något.
Jag har dock haft rusande hjärta idag vilket inte alls är skönt och bristen på mat gör mig riktigt låg...
Nej, helt ärligt jag ger snart upp, det här kommer aldrig att gå.
Jag börjar tvivla på att jag fixar den här "bli frisk grejen"
I give up!! Godnatt!

Morgonen kunde ju inte ha startat bättre. En minut efter väckarklockan väckte mig ringde Mister från far away, så mysigt att höra hans röst :) 21 dagar kvar tills leave!! Yey!!

Så en trudelutt mitt i natten :)

FAIL!!!
Tänkte att jag skulle bara se om man kan klämma i sig i 24 jeansen fortfarande..
Nähä?? 25 då?? Inte det heller!!
Panik, 26 går precis på men jag kan fan inte andas.
Jag visste jag skulle ha tagit min behandlares råd och kastat alla gamla kläder.
Men jag kan inte sluta hoppas att en dag vara 24 igen eller size 0...
Huvudet säger svält dig, jag säger nej men kan jag stå emot?
Klockan är 15.30 och jag har ännu inte ätit.. Några dagar kan jag väl klara utan problem, bara tills jag är 25:a igen, eller?
Fan, fan, fan jag är hopplös!! Det här går inte!

I think that it's so exciting
The way that things always turn out
When life is being all sucky
A good thing always comes about

You don't know when it will happen
Or exactly what it will be
All you know is that it will come
So to find out just wait and see

My life is not at all normal
and I'm far from perfect
Nothing ever stays quite the same
and it has it's ups and downs
But I just have myself to blame

I really like the way I feel
Now that you are around
I'm not quite sure how I should act
And I'm afraid of how I'll sound
I still don't know what you will think
After you've been around me more

I think that's why I've been all weird
I have yet to unlock that door
That door of mine that has been shut
I don't know how it will open
Someone has to find the right key
To unlock the broken me

I know that it may take a while
But I think that it can be done
If you want to give it a shot
You may very well be the one
We'll just have to wait and we'll see
what tomorrow brings

Alright, dagens utmaning avklarad :D Åt nyss på Mc Donalds med dottern och det vet vi alla hur jag känner för det. MEN nu är det avklarat, jag fick dock ångest efteråt men spelade wii med dottern för att förtränga alla känslor och tankar.

Ska nog börja jobba med aktivitetslistan igen efter måltider.
En aktivitetslista är ungefär som en to-do-list, när man mår dåligt efter måltider
så har man en backup plan där man ska göra saker man tycker om för att tränga undan alla jobbiga tankar.
Fungerar ibland, dock inte alltid, idag gick det dock bra :) High five!!!
Nu blir det pyjamasparty och mys med världens finaste dotter och ännu mera wii spelande!

Idag har varit en riktigt dålig dag... Jag har haft svårt för att trycka bort tankarna och har motarbetat det "friska" tänkandet
hela dagen. Varför är det alltid så himla lätt att trilla dit men så djävulskt svårt att ta sig ur??
Kunde dock styra upp mig själv till slut och har faktiskt ätit nu, bättre det än ingenting alls.
Fy fan vad jag är awesome och jag är stolt att jag tog tag i mig själv!
Kanske inte något framsteg i andras ögon men för mig är det stort att kunna stå emot och faktiskt äta fast huvudet stretar emot och det för en djävla ångest med sig.
Jag måste stå ut och härda ut i känslan idag och jag vet att det kommer gå bra, jag måste tro på mig själv bara.

So many stupid diets, so many stupid ways.
So many destructive behaviours manipulating my days.
So many pounds lost, so many stones gained.
So many starving days yet the fat has still remained.
So many mirror checks not being able to see,
That somewhere deep inside there is a beautiful me.
So many tears cried while looking at my shell.
So many days lost, being under foods spell.
So many years of punishment inflicted upon me.
So many days of trying hard to be free.
So many failed behaviours, so many distorted views.
So many ways of dieting that I always loose.