...

Sitter och väntar på att Mini ska vakna så vi kan hitta på något kul idag när jag är ledig.
Jag var helt slut igår, det märks att jag inte har jobbat på ett tag. En veckas semester hade inte suttit helt fel ;)

Imorgon har jag samtal med min behandlare innan jobb och jag måste säga att jag har lite ångest, jag har inte öppnat den röda pärmen sedan jag slutade. Jag är ju fortfarande i öppen vård och har uppgifter som ska göras fast jag inte är där dagligen. Får se, kanske gör jag dem ikväll.
Sen är det vägning imorgon innan samtalet, jag funderar på att komma för sent bara för att slippa det, jag kan ju alltid säga att bussen var sen nu när det är snö..
Ärligt talat är jag himla trött på att behöva gå tillbaka till kliniken varje vecka, jag antar att det är för jag har misslyckats och jag vill inte sitta och säga det till F och göra henne besviken.
Jag fattar inte varför jag alltid ska ta det så hårt, släpp det och gå vidare Madeleine!! Det är bara till att börja om varje gång det går fel, men varför kan det inte bli rätt varje dag?
Allt jag önskar är att vara frisk men varför måste vägen dit vara så himla svår??