Så skönt att denna dagen är över! Jag har haft fet ångest idag och det kryper i hela kroppen på mig. Jag hoppas verkligen jag kan somna inatt utan att drömma mardrömmar...
Mitt huvud känns alldeles tomt och jag kan inte tänka klart för tillfället, tack och lov att jag jobbar 6 dagar denna vecka, då vet jag åtminstone att jag kommer att äta regelbundet.
Tyvärr får jag skylla mig själv som hamnat i denna sits, jag är inte stark nog att
hålla emot rösten inom mig. Ibland går det att trycka bort tankarna men nu så har jag bara fallit och det suger fett, jag vill ju verkligen inget annat än att vara frisk. De bra dagarna känns som bortblåsta och det känns som jag hamnat på ruta ett igen och jag vet inte hur jag ska ta mig ur...
Jag tror att jag får ta fram denna röda pärmen från kliniken igen och försöka följa reglerna på egen hand, men det är fan inte lätt! Jag blir så ledsen och besviken på mig själv... Men vad inbillade jag mig egentligen? Att en 5 månaders behandling skulle göra mig frisk efter 14 år som ätstörd?? Den har bara hjälpt mig en bit på traven och nu måste jag verkligen kämpa, nu är det bara upp till mig och ingen annan om jag vill ha mitt liv tillbaka! Peace!