Det känns ju lite underligt att vara "normal"
Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är som har hänt med mig.
Men all ångest är för tillfället borta och det känns faktiskt helt underbart.
Jag hoppas bara att det håller i sig, jag vill inte att det ätstörda jag lägger beslag på min hjärna och kropp igen. Fy fan, jag får ångest bara jag tänker på det...
Jag kan inte ens läsa mina gamla inlägg här i bloggen för det får mig att må dåligt och jag vill inte ens påminnas om den tiden.
Vilken mardröm att man har levt så i så många år och jag som trodde jag var psykiskt störd men allt handlade ju om jag svalt mig själv och min hjärna så jag förvandlades till en helt annan person än jag egentligen är.

Det här är det sanna jag, synd bara att alla som kommit och gått i mitt liv inte lärde känna denna Madeleine. För hon är 1000 gånger bättre och roligare och kan till och med känna äkta känslor.
Jag är kär i mig själv, ja så är det!

Jag älskar mig!!!