tisdag 6 april 2010


Right now I don't really like you
Right now I don't really care
Right now you're out of my head
Right now I don't need you
and right now I'll leave you behind

Så har jag hållit mig till alla måltider idag, skit samma hur det känns, det ska göras bara!
Resultatet: 7km jogging och 200 situps när jag kom hem. Det fick mig att må lite bättre. Så länge jag äter får jag lov att träna och om det är vad som krävs för att hindra mig själv från självsvält så kommer jag att fortsätta med det.
Träningen får mig att känna mig lite smalare, det är bara det att jag måste lära mig att träna med måtta.
Men det är nästa steg i tillfrisknandet.. Nu är det viktigaste att maten funkar så får jag ta itu med nästa problem sen.
Åh om man hade kunnat leva på flytande föda så hade det varit himmelriket, jag hatar mat!!

Hur mycket jag än vill så får jag inte trilla tillbaka!
Kämpa nu Madeleine, jag vet att du kan!!

Då är det dax att promenera till jobbet, ska bli riktigt kul. Nu har sommarkollektionen börjat komma in och det finns massor att styra upp.
Skulle egentligen ha ätit frukost nu men jag är inte ett dugg hungrig så jag får äta något på jobb sen.
Idag känner jag mig väldigt uppsvälld och ska försöka undvika speglarna på Peak och ha på mig en tunika så jag slipper se konturerna av min egen kropp.
Önskar er alla en fin dag!!

lördag 3 april 2010

Tom...


Tom är vad jag känner mig just nu, det känns så hopplöst just nu.
Maten har gått väldigt bra senaste tiden men jag börjar märka nu att jag har gått upp i vikt och jag har dessutom fått en dubbelhaka. Jag får fet ångest över detta och kan inte se på mig själv utan att må dåligt. Min kropp döljer jag under koftor och tunikor för att slippa se hur tjock jag har blivit.
Nu är det viktigt att jag håller mig stark, för det är nu allt brukar fallera när jag känner att jag gått upp i vikt.
Åh jag orkar inte leva så här.. Varför kan jag inte bara få vara som alla andra friska människor.
Men jag måste tillägga att jag mår väldigt bra kroppsligt av att äta och känner mig mycket piggare och gladare och jag har mer ork att göra saker.
MEN varför jag inte då bara skita i hur jag ser ut??
Fan jag verkligen hatar att det ska vara så djävla svårt och jag blir arg på mig själv att jag inte kan se det fina i mig som alla andra säger att de ser.
Själv tror jag inte på det men jag vet att det är den sjuka delen av mig som inte tillåter komplimanger.
Varför kan jag inte bara älska mig själv? Ska det vara så svårt?
Jag har inte heller insett att jag leker med mitt eget liv, att mitt hjärta kommer lägga av om jag återgår till självsvält. Varför kan jag inte inse allvaret i det hela? Varför går det inte in i huvudet vad läkarna säger till mig?
Om jag fortsätter kommer mitt hjärta en dag sluta slå fick jag höra, och för några veckor sedan när jag fick ett återfall var läget ganska allvarligt utan att jag insåg det själv.
Jag vet att det låter som jag har fallit tillbaka men det har jag inte men det är djävligt nära ska jag säga.. Så fokus på bra saker är vad som gäller!
Jag får bara inte falla, inte nu!!